Det blev sommar! Trettio grader varmt i drygt en vecka, jag har fyra dagar ledigt från jobbet och planerar en tur mot kusten med sonen. Jag får ju inte ut semester i sommar eftersom jag bytt arbetsplats i juni men ambitionen att uttnyttja lediga dagar till fullo finns.

Nåväl anländer till min kompis och hennes barn. Planerna för heldag på klipporna med sol, bad och krabbfiske. Matsäcken för morgondagen planeras. Följande dag ska jag ta med barnen på havsfiske!

På morgonen har regnet hunnit dra in. Det blåser och vi försöker febrilt hitta på annat utflyktsmål än klipporna. Det blir kort utflykt till närmaste badsjö, två av fyra barn hinner doppa sig och vi hinner precis packa upp picnicen innan nästa regnskur kommer, det blir flykt tillbaka till hemmet. Funderar på biobesök men kan inte samsas om vilken film som ska ses. Dessutom kommer meddelande om att fisketuren blir inställd pga ogynsamma väderförhållanden. Turligt nog spricker vädret upp något följsnde dag och vi kommer ut på lite utflykt iaf innan det är dags att åka hemmåt igen. Har besök på hemmaplan med som vill hinna träffa innen åter till arbete.

Som sagt vad ingen semester alls i sommar i utbyte mot bättre lön och bättre arbetsförhållanden. Det var med sorg jag sa upp mig från mitt gamla jobb men inom landstinget finns inga förmåner alls för den anställda. En arbetsstiuation och en lönesättning som känns som ett hån och jag har varit såååå trött senaste halvåret. Är fortfarande lika trött, har tappat stinget helt rent utsagt. Dystert vemod som ligger över mig och min ända prioritering senate tiden har varit att få sova. Finns risk att inte få sömn och jag backar ur totalt. Att ha givit upp sommarsemester känns också tungt eftersom det är semester jag behöver mer än någonsin. Tänk bara att vara ledig att till och med ha möjlighet att hyra stuga åk bort bara vara... bada, äta, sola, vila.... slippa vårda och ta hand om, ständigt närvarande stänigt behövd oavsett tid på dygnet... Tänka att bara få gå på semester