Ja och så var det en sån dag igen, när inget går som man tänkt sig. Vaknar hastigt och lustigt vid fyra tiden på morgonen med känslan av att -s..t, jag har försovit mig.... det tar ett tag innan jag inser att det har jag nog inte ändå hinner tänka efter vilken dag och vilken tid och om jag faktist ska jobba eller inte. Men jo jobba ska jag, börjar kvart i sju, kan blunda någon timme till innan den obarmhärtige väckarklockan ringer. Hällregn ute, jag som alltid cyklar, brukar inte nedslås av lite regn men ajdå, imorse tog det emot... Vill ha snö och kallt det är ju iallafall januari... Tar bilen, luktar lite bränt, måste verkligen fylla på olja och det snart... Flexkortet borta, turligt nog upphittad av kollegor och inlagt i mitt skåp... Borde nog skaffa nytt hänglås till skåpet med... eller iallafall försöka smörja det gamla som jag inte vågar låsa med längre med risk för att få stå och kärva med nyckeln en kvart innan det äntligen går att låsa upp igen.

Vi bygger om på jobbet och idag en stor omrokad av expedition och rum och kablar, sladdar, larm, lampor, datorer, lådhurtsar, skrivbord, byggarbetare, datatekniker, elektriker och allt där till samtidigt som en stor patienttillströmmning, krånglande larmtelefon och allmänt kaos. Tur det var möte idag kl två kände jag, slipper undan för en stund. Kvart i två hamnar jag hos en dålig patient, säger sig själv, sen till mötet men kom iväg. Sonen hinner ringa under tiden jag sitter på mötet, får meddelande om det försöker smita undan och ringa upp vid ett antal tillfällen men mobilen säger upptaget under en timmes tid och ingen svarar på hemtelefon. Börjar bygga upp en oro. Att man bara kan föreställa sig de värsta skräcksenarion som bara tänkas går i sådana lägen. Samtidigt lugnar man sig själv med att -ja ja han är väl hos en kompis, ringde väl bara för att säga detta. Hör till saken att jag lovat att ringa och väcka honom från jobbet och se till att han kommer upp och kommer iväg till skolan. Väl på jobb hanns detta inte med riktigt och när jag väl ringde hem hade han redan hunnit åka iväg. Duktig han är kan sköta sig själv men en tagg av dåligt samvete nöter i mig, att jag inte bara kom ifrån och hann ringa upp och säga godmorgon åtminstonde...

Slutar jobbet ringer en gång till inget svar, går till bilen ringer en gång till inget svar. Kommer hem möts av hans skor i hallen plus fler skor och andas ut... Har kompis och de har ätit vad de själva kallar mellanmål inne på hans rum... Ja ja men "-ställ åtminstonde tillbaka mjölken i kylen och släng skräpet efter er"... detta är något jag säger mer än en gång kan poängteras. Ska vi ta itu med läxan före träningen, glömt läxboken, men hur kan du det du vet ju du har läxa.... irritationen börjar byggas upp. "-Ok dags och stänga tvspelet och börja göra sig iordning inför träningen" även detta sägs mer än en gång varpå sista gången i en alltför hög ton och en tv som stängs av mitt i ett spel... Katastrof men jag står med kläderna på i hallen och väntar, vi ska hinna skjutsa hem en kompis, hämta en annan och dessutom vill jag hinna till mitt träningspass med. Vi kommer iväg med andan i halsen, irritreade och någon minuts försening. Tränaren står utanför hallen, väntar på att någon ska komma och låsa upp då låset kärvar. Säger hejdå och skyndar vidare till min egen träning, hinner fram och byta om innan sonen ringer. Deras träning inställd... bara vända, hämta åka hem igen... Pizza till middag, föll för tjatet, tänkte köpa en och dela på men sonen JÄTTEHUNGRIG! åt en halv pizza, hade gått bra att dela ändå men får väl äta andra halvan som mellanmål imorgon. Risken är att den inte duger längre då... Min egen kropp som laddat efter att få ta ut sig på ett träningspass stannar upp och en frustration och olustkänsla infinner sig, kanske kanske hinner med imorgon tröstar jag mig men vet mycket väl att imorgon kommer jag inte hinna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som jag skrivit tidigare är jag kär i en gift man. En man som under två års tid nu är uppe i två män. Alltså två gifta män och ja jag är förälskad i dom båda två.... Två helt olika personligheter och hur knepigt som helst, trodde inte detta om mig ...

Det blev sommar! Trettio grader varmt i drygt en vecka, jag har fyra dagar ledigt från jobbet och planerar en tur mot kusten med sonen. Jag får ju inte ut semester i sommar eftersom jag bytt arbetsplats i juni men ambitionen att uttnyttja lediga daga...

Förra nyårslöften att börja blogga och att gå med på datingsida stöp väl kanske inte enns halvvägs igenom.   Mycket vatten runnit under bron sedan sist men summa summarium är status +/- 0... Sitter för tillfället den sista dagen på juni månad m...

Fest ikväll, lönehelg, fint väder, vår i luften säkert mycket folk ute i farten. Hållt på mig, väntat tills idag, planerad fest en lördagskväll. Men så blir barnvakten sjuk, ingen kompis tillgänglig att sova över hos. Blir återbud och hemmakväll. Tur...

När allt känns svårt... Det är underbart att cykla en tidig vårdag till jobbet, solen börjar värma lite, fåglarna kvittrar, vårblommor börjar nalkas, det är ljust och gruset bortsopat. Det är nu man ska vara som piggast eller?...   Vårdepression...