Förra nyårslöften att börja blogga och att gå med på datingsida stöp väl kanske inte enns halvvägs igenom.

Mycket vatten runnit under bron sedan sist men summa summarium är status +/- 0...

Sitter för tillfället den sista dagen på juni månad med morgonrock och duntofflor inomhus och kurar med varmt kaffe. Fryser. Har ingen semester i sommar men en veckas ledighet mitt i allt jobbande ändå. Inne på dag 4 av 7. Regnar fortfarande ute och mina planer för denna ledighet börjar sköljas bort en efter en i takt med regnet. Blir ingen tripp ner till kusten för att njuta lite saltvattenstänk och varma klippor samtidigt som sonen skulle få tillfälle att komma ut på fisketur. Ingen makrill att lägga på grillen en varm sommarkväll. Inga dagar med picnickorg på stranden eller heldag på vattenland. Får spara till nästa ledighet...

Vad jag har gjort då? Städat plockat, filat på uppsatsarbete som behövde kompletteras ytterligare en gång innan fick sommarlov helt från min vidareutbildning och nu sitter och väntar vansinningt mycket på att bankerna ska öppna. Ja det var ju det här med kontokort och internet... Någon, låt mig säga "dj... förb... sk*... idioti..." plockar pengar från mitt konto. Spärrade kortet fick ett nytt precis innan helgen, skulle betala mina räkningar och vips igen var kontot naprat på...¨H...ete¨"!.. Spärrat kort igen glömde ju självklart se till att räkningar blev betalda och inga kontanter och 1 timme och 40 min kvar innan banken öppnar... Inte kunnat sova speciellt gott inatt. Annars riktig sjusovare speciellt framåt morgonkvisten men inte idag inte... uppe i ottan och lyssnar på regnet...

Sonen sover utanför i tält på tomten med två kompisar. Tältet har istort sett fallit samman och är plaskblött. Funderar på hurpass blöta de är innanför tältduken men än så länge verkar de fortfarande sova gott. Är ju trots allt sommarlov, får de komma in och värma sig med frukost och varm choklad när de vaknar till liv. Var ju det också, skulle ju passat på att måla staketet också dessa lediga dagar när nu utflykten till västkusten blev inställd. Har dock inte varit uppehålla många timmar nog så det gått komma igång.

Sammafattnig sedan senaste inlägget när det nu var låt säga ett år sedan...

Börjat plugga vidareutbildning... Ett år klart, ett år på halvfart kvarstår... Behövt gå ner 10% i arbetstid för att orka med detta men inget stöd eller ekonomisk ersättning från arbetsgivare... Sagt upp mig från det jobb jag älskar, delvis lite pga detta samt delvis pga av fått jobb med något bättre lön och betydligt bättre arbetsvillkor vilket gör att jag kan jobba heltid samtidigt som jag pluggar och ekonomin som redan släpar långt efter har en möjlighet att komma ikapp. Nackdelen att sommarsemestern försvann men känns just nu som det kvittar lika. Var min tur i år att ha junisemester annars. Med tanke på att juni snart är avklarat och att jag ändå får ut sammanlagt mer ledig dagar i sommar ändå gör att det för tillfället känns helt ok att spara semesterdagar. Sved lite i MAj månad däremot när slutklämmen på skolterminen gjorde sig till känna och jag jobbade mitt imellan två jobb dessutom vilket gjorde mig så trött så tanken på att jag gett upp min sommarsemester sved ordentligt. Kanske tänkom kan vara ledig några veckor i vinter och åka på solsemester! Letar letar letar luckor i kalender priser och resmål. Håller tummarna att det går att få till!

Datingfronten då som ingick i samma nyårslöfte som bloggandet... Detta med internet sidor förkastade jag snabbt... Vet inte varför bara orkar inte, vill inte, känns för mig idiotiskt och fånigt. Haft en kort, storamande, intensiv relation... Uppvaktad av gift man, föll dit, lurad, förälskad, dumpad eller inte vet inte riktigt hur allt slutar mer än i respekt mot alla om möjligt inblandade parter som inte förtjänas såras men med resultat av att hjärtat har fått sig ytterligare en törn. Att det ska vara så svårt att tänka logiskt när känslor involveras... Att det ska vara så svårt att känna dessa känslor alls... Att det inte kan finnas någon med samma villkor som jag själv som plötsligt bara korsar min väg...

Sonen ett år åldre, gått sitt första år på högstadiet. Vuxit enormt, kommit i målbrottet, haft sin första flickvän och även gjort slut med denna. Skoltrötthet, lärartrots, tonårstrots i all allmänhet. Min älskade lilla pojk är nu bara 1½ cm kortare än mig med skor större än finlandsfärjor och finnar i pannan.